John Alvbåge sträcker sig mot fastare mark under höstsäsongen.

Krönika: Tankar från första halvlek

När man ska till att skriva en sammanfattande artikel över Allsvenskans första halva är det bra att leta upp en röd tråd som man kan spinna utifrån. Vad det gäller Allsvenskan 2008 är det svårt att se någon sådan tråd.

Mer läsning:
» Läs mer om Örebro
» Diskutera
» Tabeller och statistik
» Målservice LIVE

Visst kan man lyfta fram trenden med att satsa på unga, svenska spelare när en position behöver fyllas. Givetvis tänker jag då på IFK Göteborg, Hammarby och Malmö FF i första hand. Men så tunnas den tråden ut när klubbar som AIK, Kalmar och - tyvärr - Örebro SK kommer på tal.

Så jag letar vidare efter en annan tråd och vänder mig mot statistiken. I år har lagen hittills gjort 288 mål vilket ger ett snitt på 18 mål per lag. 2007 låg snittet på 18,2 mål. Bättre försvar eller sämre anfallare – välj själva. Fast mycket till röd tråd är det ju inte så jag nöjer mig med att ta några spridda tankar som de kommer.

Vid sidan av planen har IFK Norrköpings klubbledning och Djurgårdens klubbdirektör utmärkt sig lite extra. Jag kan faktiskt inte bestämma mig för vilket beslut som var mest huvudlöst. Att ta tillbaka en petad tränare eller att visa familjejuvelerna för en kvinnlig polis. Att sedan hävda att han inte hade något 'uppsåt' att visa sig naken för henne är väl inget förnekande direkt.

Och när vi ändå är inne på Djurgården. "Steget före" står det som titel på klubbens hemsida. I tabellen sladdar laget åtskilliga steg efter. Jag trodde i och för sig inte på att de kunde utmana topplagen i år men de borde ligga strax under den absoluta toppen tillsammans med Hammarby. Det sistnämnda ett lag som gått nästan oförskämt bra.

Rubriksättarna älskar nog Allsvensk fotboll för i världens 89:de bästa liga finns det ändå gott om profiler och gott om saker att skriva hem om. Men en av de fånigare hittills i år var nog Expressens rubrik efter IFK Göteborg – Helsingborg där målvakten Kim Christensen stod för en tavla vid Helsingborgarnas kvitteringsmål. Med rena krigsrubrikerna smällde man till med: ”Här missar IFK Göteborg guldet”. Då var det 17 omgångar kvar och bara 9 poäng upp till serieledarna. Snacka om att vara pessimister!

Jag kan inte rå för det men jag älskar svensk klubbfotboll i allmänhet och Allsvenskan i synnerhet. Även om det är Örebro SK jag brinner för så har jag en kärleksfull låga för många svenska lag i de högre regionerna plus några i de lägre. Extra stor blir lågan när lilleputtklubbar som Ljungskile SK eller Friska Viljor gör 'det omöjliga' och utmanar de större klubbarna. Jag vill ha kvar Ljungskile i Allsvenskan för charmen men, förstås, inte på bekostnad av Örebro SK.

Vad det gäller ÖSK har det funnits roligare inledningar på säsonger. Men om vi nöjer oss med att jämföra med förra året har vi efter 15 spelade matcher förbättrat såväl målskillnad som poängskörd. På de resterande elva matcherna förra säsongen tog ÖSK 13 poäng och klarade kontraktet med ynka två poängs marginal. I år borde ÖSK kunna klara det bättre, inte minst med tanke på att de faktiskt inlett bättre i år och det faktum att man har ett ganska hyggligt avslutningsprogram med bland annat GAIS och Ljungskile hemma samt Sundsvall borta.

En av de stora bedrifterna i år är annars att Sixten Boström har fått killarna att spela ett snabbt kortpassningsspel. Detta har såväl tränare som spelare talat sig varma för allt sedan konstgräsets inträde på Behrn Arena 2003. Men varje säsong har publiken fått stå ut med allt för mycket lång- och tjongbollar som mer liknar hockeyns klassiska 'Dump and chase'.
Undertecknad hade faktiskt börjat tro att spelarna var oförmögna att slå vettiga passningar under tio meter i längd. I år har det varit en fröjd att se Örebro-försvararna passa sig ur hårt trängda lägen som om de lirade i självaste Barcelona. Bara där har Sixten överträffat mina förväntningar och trots hans ålder känns han lika spännande som ungtupparna Magnus Haglund, Rikard Norling, Magnus Pehrsson och Tony Gustavsson.

Vad passar bättre nu än att säga något om ett lag som inte bara leder Allsvenskan klart, utan också lika gärna skulle kunna vara Örebro. För Kalmar FF är som Örebro ungefär - fast bättre. Eller så kan man säga att de kommit längre i sin utveckling.
Båda klubbarna kommer från halvtråkiga, mellanstora svenska städer och har anklagats för tråkfotboll. Båda klubbarna anklagas stundtals, trots bevis på motsatsen, fortfarande för tråkfotboll. Man har båda haft en tränare som kommit in och hjälpt till att förändra hela klubben med sitt nytänkande. Okej, Sixten är inte där än men han är en god bit på väg.

I år vinner Kalmar SM-guld. Om fem, sex år kanske Örebro SK kan vara med där uppe. Kan Kalmar så kan väl vi? Och i Nanne Bergstrands trygga lagbygge spelar det inte så stor roll att en spelare som Cesar Santin plötsligt försvinner. Då kliver bara en Elmare fram och tar över. Alternativt en ny brasse. För så enkelt kan det vara i Nannes strukturerade Kalmar.

Men Kalmar och Nanne Bergstrand i all ära. Deras topplacering känns betydligt mer förväntad än Ljungskiles framfart hittills. Utmärkelsen 'Årets Tränare Hittills' skulle kunna gå till Ljungskiles David Wilson för att han fått LSK att spela en effektiv skitfotboll, det sista enligt andra spelare och tränare.
Möjliga bubblare är Bosse Nilsson för att han gett Helsingborg den stabilitet som kännetecknar ett topplag, Tony Gustavsson för att hans arbete med Hammarby nu börjar ge åtminstone tillfälligt resultat och Magnus Pehrsson för att ha lyft Roland Nilssons lagbygge ytterligare ett snäpp.
Nu undrar kanske Boråsare, Göteborgare och Kalmariter(?) var deras tränare tagit vägen i resonemangen? Nja, både Nanne och Magnus Haglund lade grunden till årets framgång under tidigare säsonger och tränarna i Göteborg har än så länge inte lyckats följa upp succéåret på ett tillfredsställande sätt.

I skrivande stund har Allsvenskans 16:e omgång dragit igång och marschen mot slutet på serien har inletts. Jag tror tyvärr att Hammarby inte kommer mycket högre i år så slutstriden kommer antagligen att stå mellan Kalmar och Elfsborg med Helsingborg som färgstark outsider. Jag hoppas på Elfsborgs fartfyllda, trevliga fotboll men tror att den målglada Brassekolonin i från Kalmar tar hem det hela.
För ÖSK:s del handlar det förmodligen om en plats strax över kvalstrecket med Gefle, Ljungskile och Norrköping bakom sig. Ingen succé under Sixten Boströms första år alltså, men sett till utvecklingen fullt acceptabelt.